maddisrosaliv: 40 år!!!

Tänk, det är inte många veckor kvar till jag blir 40 år!!

Kan inte riktigt fatta det då jag inte känner mig äldre än 36!!!!

MEN vill dock poängtera att jag har nog aldrig känt mig så
nöjd och tillfreds med livet och mig själv som jag gör nu.
Allt har liksom fallit på sin plats...hm, låter det konstigt...?
Jag menar att jag känner mig nöjd med mig själv, mitt liv, min familj, min livssituation.

Jag stötte på en "gammal" väninna till mig här i veckan,
hon blev 40 för två veckor sen och tänk, hon sa samma sak....
Lustigt!
Man bryr sig inte lika mycket om små ting här i livet som tidigare kanske
hade irriterat en massor
Utan man vet vad som betyder något för en själv och för de
som bor och lever nära en.
De negativa energier som jag tidigare har låtit sätta sig fast inom mig,
blåser jag nu bort i stället...ju mindre tankar jag ägnar åt dem desto
mindre god energi stjäl de från mig.

Jag är inte rädd för att ta egna beslut och jag är inte rädd för vad andra tycker om mig.

Näe jag står för vad jag tycker och tänker idag!
Ja, tack Anna! Jag håller helt och fullt med dig!
Total tillfredsställelse!

Vilken härlig känsla!!!

För övrigt, vikten går åt rätt håll - neråt.....;-))

..även om det går sakta...

Vilket oxå är något jag har börjat att fundera mycket på...för vem gör jag detta?
För vem vill jag bevisa att jag kan gå ner i vikt om jag vill?

Herregud, vi pratar om ca 5-6 kilos övervikt!!!!

Vad f-n är det att kämpa om....

Jag mår ju bra som det är, jag kan klä mig i det jag vill klä mig i,
jag är GLAD och skrattar mycket vilket jag ofta får höra av alla
mina fina vänner runtomkring mig (vilka jag oxå är oerhört tacksam för)
att jag är så glad och positiv.
Är inte DET det viktigaste i livet, att man är omtyckt för att vara den man faktiskt är.

Vägde tio kilo mindre för ett år sen, inte kommer jag ihåg att jag var "lyckligare"
och bar annorlunda kläder för det...näe, samma älsklingskläder som idag, tights ooch tunika.
Gärna mysbrallor, då och då....

MINA BARN älskar mig, MIN MAN älskar mig, JAG älskar mig!!!!

DET är allt som betyder nåt.

På senaste mötet svarade Hanna (konsulenten) på en fråga
angående hennes egen viktnedgång för ca 14 år sen, om det fortfarande är en kamp för henne.

Då svarade hon: -Ja, det är en kamp för resten av livet!

Va´? Näe du, jag vill leva livet här och nu och jag tänker unna mig lite gott ibland
så länge jag rör på mig så kan jag det!

Skolan går åt rätt håll - uppåt.... ;-)

Som för övrigt är jättekul!!!
Gud jag vill skriva och illustrera barnböcker i resten av mitt liv!!!

Får jag det?? Hihiiii....

Lederna är dessvärre lite sämre....
Jag har börjat att få så ont i hälarna när jag är ute och går
och på morronen är jag stel, igen.....
Jag har även haft lite ont i händerna, igen....

Hm....väldigt trist eftersom jag ju har varit så bra så länge nu....:-((

Kan ju vara kylan, hm vet inte riktigt..de sa ju att sjukdomen kommer att komma
och gå i skov och jag har ju varit väldigt trött den senaste tiden
så jag hoppas att det snart går över....

OCH det börjar ju att närma sig..........Resan till värmen!!!!!!